Församlingsledare

Jag vill nu gå in på de texter som beskriver en församlingsledare, men först vill jag säga att det har varit svårt att hitta underlag till det här inlägget. Jag har själv efterfrågat utläggningar om exempelvis 1 Tim 3. En församlingsledare beskrivs, hela tiden utifrån att det är en man. ”Han skall vara en enda kvinnas man”, och så vidare. Ändå har de böcker jag läst knappt nämnt detta, bara sådär i förbifarten. Själv har jag funnit det märkligt, eftersom böckerna handlar om kvinnligt ledarskap i kyrkan – nog borde dessa texter vara högaktuella? Jag fick en liten fingervisning till svar när jag pratade med en teolog som ägnat mycket tid åt att fördjupa sig i den här frågan och brottats med den under flera år. Personen förklarade att det är en icke-fråga. Texterna diskuteras knappt, eftersom man är mer eller mindre överens om att de inte behandlar vilket kön en församlingsledare ska ha, utan vilka andra kvaliteter som är viktiga. Det centrala är att personen är oklanderlig, tar hand om sin familj, är förståndig och så vidare. Det är poängen med texten. Att pronomenet ”han” används är inte så konstigt, eftersom det var det absolut vanligaste och för att mannen var norm. På ett sätt gav det här ett svar men jag ville veta mer så det fick bli en bok till. Den ägnar bara ett par sidor åt det här ämnet, så det blir inte särskilt djupgående. Det finns säkert massor av skrivet material om man letar mer specifikt (har dock haft svårt att hitta via universitetets databaser också), mina böcker handlar mer övergripande om synen på kvinnor och ledarskap i Bibeln.

Bibeltexten (1 Tim 3)
”Det ordet är tillförlitligt. Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.” (Jag slutar här men läs gärna hela kapitlet.)

Kommentar
Texten i 1 Tim 3 inleds med: ”Det ordet är tillförlitligt. Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.”
Den första meningen placeras ofta i det föregående stycket, som kommentar till versen innan: ”Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.” Det skulle dock lika gärna kunna syfta framåt på meningen efter, så att man skrev ungefär ”Det ordet är tillförlitligt, att om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst…”. Nå, det förändrar nu inte så mycket.
Desto mer anmärkningsvärt är det att undersöka Paulus’ ordval för ”någon”: han använder det grekiska pronomenet tis. Ordet är ett könsinkluderande pronomen som kan stå för antingen man eller kvinna. (Därför är det bekymmersamt att King James Version och flera andra översättningar på engelska har översatt texten med: ”If a man desire the office..”. Det visar på att översättningsarbete inte är något objektivt utan präglas av översättarnas förväntningar.)

Men om Paulus nu pratar om antingen man eller kvinna, varför står det då att han ska vara ”en enda kvinnas man”? Eftersom en kvinna inte kan vara en enda kvinnas man, kan hon alltså inte vara en församlingsledare? Här handlar det om att avgöra om att vara ”en enda kvinnas man” är en kvalifikation eller ett antagande.
Man kan se det som att Paulus ger råd under antagandet att någon som vill bli församlingsledare skulle vara en man som är gift och har barn. Vilka krav ställs då? Då måste han vara en enda kvinnas man och hans barn måste behandla honom med respekt. Vad händer om man istället ser texten som kvalifikationer? Då krävs det att en församlingsledare är en enda kvinnas man; han måste alltså vara gift. Han måste också ha barn. Att Paulus skulle mena detta är osannolikt eftersom Paulus själv inte uppfyller dessa kriterier. Dessutom talar Paulus varmt om singelskap i 1 Kor 7.
Om man tolkar det som kvalifikationer kan man absolut hävda att det måste vara en man. En gift man med barn, närmare bestämt. Alternativet är att tolka det som antaganden och att Paulus beskriver vad som gäller i dessa fall. Hans tyngd ligger upppenbarligen på hur personen ska vara, typ fridsam, förståndig, utan penningbegär och så vidare. Frågan är var vi lägger tyngdpunkten när vi läser texten.

Avslutning
Jag skulle gärna läsa mer om detta ämne, kanske jag får tillfälle att återkomma vid senare tillfälle. Hur som helst verkar dessa bibeltexter anses som mindre centrala av många exegeter som fördjupat sig i frågorna. Många verkar överens om att texternas poäng ligger någon helt annanstans. Tills vidare stannar jag där.