Skapelseordning del 1

I argumentationen kring ledarskap hänvisas ofta till en skapelsegiven ordning, där män och kvinnor har olika roller. Här vill jag ge min syn kring detta resonemang utifrån texterna i Första Moseboken. Kommentarer om Paulus texter i frågan kommer i ett senare inlägg.

Skapelseberättelsen
Själva skapelseberättelsen i Bibeln säger inte särskilt mycket våra roller. Den berättar att vi är skapade till kvinnor och män, att människorna fick i uppdrag att föröka sig och råda över jorden. Den auktoritet som finns inbäddad här är alltså riktad till människan. I den fortsatta berättelsen skapas först Adam, sedan Eva. Gud konstaterar att det inte är bra för mannen att vara ensam, och skapar en medhjälpare åt honom, en som är hans like. Ordet medhjälpare är en översättning av hebreiskans ´ezer keneged. Det har inte betydelsen av någon underställd medhjälpare, som det kanske kan uppfattas som på svenska. Ezer används tvärtom återkommande som en beskrivning av Gud som hjälparen, som en mäktig hjälpare vi kan vända oss till (t.ex. Ps 121). Som för att undvika missförståndet att kvinnan skulle stå över mannen, finns även keneged tillagt, som betyder jämlik. Fanns det då före syndafallet någon bestämd ordning, någon hierarki mellan män och kvinnor? Jag vet att den tanken finns hos en del ledare inom ELM. Men jag menar att det inte kan motiveras utifrån dessa texter. Argumentet jag mött att ”vi kan inte veta att det inte fanns någon sådan ordning” menar jag är alldeles för vagt för att bygga en hel teologi utifrån.

Efter syndafallet
Vissa menar att vi kan se att Adam var ledare över honom och Eva, eftersom Gud ställer honom till svars efter syndafallet. Själv förstår jag inte det argumentet (kanske jag inte hört det tillräckligt noga utlagt – upplys mig gärna!). Att Gud gick i trädgården för att träffa just Adam kan vi inte veta några orsaker till. Jag tycker inte att detta faktum kan ge oss skäl att dra slutsatsen att Adam hölls ansvarig. Gud vänder ju sig till Eva likaväl som till Adam, och båda får lika stor del av konsekvenserna av syndafallet.

Syndafallets följder
När det gäller syndafallets följder säger Gud bl.a. till kvinnan: ”Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig.” Detta kan uppfattas som att Gud konstituerar en ordning. Men här är det återigen viktigt att titta på grundtexten. På svenska uppfattar vi inte skillnaden mellan preskriptiv och deskriptiv form, men där finns en skillnad på hebreiskan. Det Gud säger är skrivet i deskriptiv form, det vill säga en beskrivning av hur något kommer att bli, inte en uppmaning eller befallning om hur det ska vara. Tittar vi på hur kvinnor förtrycks över hela världen och blivit förtryckta genom hela historien menar jag att Gud på ett precist sätt förutsade en negativ konsekvens av syndafallet. En reflektion här är dessutom att om man vill hävda att kvinnan var underordnad mannen redan före syndafallet – då vore det helt onödigt av Gud att säga detta här efter syndafallet! Varför beskriva något som fortsatte likadant som förut?
Även de som inte menar att denna ordning fanns före syndafallet kan hävda att den ”ordning Gud instiftar” (trots deskriptiv form och inte preskriptiv) är god att tillämpa i en fallen värld. Att det är ett bra sätt att ordna tillvaron så som den fungerar efter syndafallet. Då undrar jag hur man ser på de övriga konsekvenserna av syndafallet som Gud beskriver. Är det en god ordning att kvinnor har ont när de föder barn? Då bör man rimligtvis vara emot smärtstillande. Är det en god ordning att det kräver möda att odla vår mat? Då bör man vara emot bekämpningsmedel, traktorer och annat som underlättar. Det Gud fastställer här är ju i så fall en bra ordning för vår fallna värld. Det är givetvis absurt. Givetvis använder vi våra gemensamma krafter för att underlätta barnafödande, effektivisera matproduktionen – och rimligen minska förtrycket av kvinnor. Om man motsätter sig detta skulle jag efterfråga argument för varför just denna del av syndafallets konsekvenser skulle utgöra ett undantag.